De blir som tokiga av glädje och tror knappt sina ögon. Men jag är säker på att de redan visste vart vi var på väg för stegen var så lätta, så lätta när vi gick över gården.
De får ett par timmar på sig att njuta. Mer vågar vi nog inte, trots att de ju haft lite att tugga på hela vintern. Det är krut i vårgräset och det är säkert 10-15 cm högt.
Jag sitter på bänken igen och kopplar av. Lite dimmigt idag, men inget regn än. Man kan inte klaga på tillvaron precis 🙂