Visst har vi hört om hästminne, att hästar aldrig glömmer en vän/ovän/människa.
Men stämmer det verkligen. Jag har aldrig varit med om det IRL, bara läst om det.
I februari blev vi erbjudna att ta tillbaka Dula. Hon var en gång för länge sedan ett av våra avelsston.
Vi köpte henne i Spanien när hon var ett år gammal och sålde henne när hon var nio år.
Hon är nu 18 och hade alltså varit borta från oss i nio år.
Hur skulle hon reagera? Skulle hon vara orolig när hon landade eller skulle hon komma ihåg vår gård och oss.?
När transportören öppnade ”luckan” på lastbilen tittade hon ut och det var precis som hon aldrig varit borta.
Vi har bara fortsatt där vi slutade. 9 år var bara en parentes.
Hon hade träffat de andra fyra hästarna i stallet, men tre var bebisar när hon åkte. Den fjärde är hennes halvsyster, också 18 år gammal.
Hon gick in och litade på oss till 100 % och vi bara fortsatte där vi avslutade för nio år sedan.
Hon är nu en av våra väldigt älskade och uppskattade lärare. on är precis som vi kom ihåg henne. Ett under av kärlek.