Himlen stod i brand och det blev en bra avslutning på en blåsig och regnig dag.
Hästarna kom in 18.30 och tyckte att vi var inte mycket värda som inte räddat dem tidigare.
Jag släppte ut en uttråkad katt nu 20.15 och fick då höra koltrastens underbara stämma. Den påminner mig alltid om tiden när vi bodde i Stockholm och jag ringde mina föräldrar i Skåne på våren. Vi kunde ha snö, kallt och bistert, men när jag ringde ”hem” hörde jag koltrasten och det var den vackraste musik för mina öron.
Fortfarande väcker sången samma känslor. En längtan efter vår, värme och att hälsa på mina föräldrar. Det sista låter sig inte göras längre, men jag hoppas att koltrasten sjunger där de befinner sig också. <3