Aciano och jag för något år sedan. Inte så flitiga precis 🙂
Men småtjejerna börjar nu sina nya liv mot ridhästvärlden.
Cassiopeia brydde sig ju inte alls om sadeln och jag misstänkte att hon inte riktigt förstått vad det var på ryggen. Jag föredrar en reaktion.
Kenneth och jag tog in Cassi och Estela i ridhuset och när Cassi började trava kom hon på att det fanns en fripassagerare på ryggen.
När en häst ruskar på hela kroppen med en sadel utan ryttare så låter det väldigt mycket och uppiggande.
Efter lite hippy hippy shake och några skutt accepterade hon grunkan. Lagom stor reaktion, men dock en reaktion så jag vet att hon är med på noterna.
Vi tog därefter Ninfa med dotter Divina. Kenneth tog med Ninfa som lugnande element. Trodde vi. Vi hade glömt bort att den damen är capriolernas mästarinna 🙂 så hon rullade sig och slängde upp benen i luften och var allt annat än lugnande.
Dag 2 gick det ungefär 100 % bättre. Bara att öva vidare. Divina har ärvt mammas rörlighet, men hon gör istället levader. Mycket lugnt och stilfullt.
Synd att vi inte hade publik. Vi kunde ju låtsas som om det var meningen och att hårt arbete låg bakom.
Våra fina töser.
www.gustavsborg.com