Bailarino har blivit så duktig. Igår fick vi för oss att prova lite öppna och sluta. Han nappade genast på idén och öppna gick riktigt bra. Slutan var svårare, men han kämpade på. Han verkade tycka att det var otroligt skönt dessutom. Han blev så mjuk och fin och tog ett djupt andetag och mjuknade i hals och nacke.
Ingrid har ingått i Acianos fan-club, fast igår sa hon ”men han är ju så duktig så man blir rent tårögd” Ja, tänk för att han är det!
Och han som var så omöjlig för bara någon månad sedan när tänderna skavde. Inte så konstigt i och för sig, men att det kan bli en sådan skillnad! Han har ju alltid smakat av grimmor, grimskaft, borstar, jackor osv. Även detta är nu helt borta. Han har blivit vuxen kanske? Och fått mjuka bissingar.
Han var ett telefonsamtal ifrån att bli befriad från sina ädlare delar. Men icke nu. Vilken himla tur att det inte gick att kastrera i stallet. Allt händer av en orsak. Det är jag övertygad om.